så mycket att få ut,för mycket tid att tänka!
hur man än gör, hur livet än blir verkar man aldrig riktigt hundraprocentig.
jag vill va mitt bästa jag, men det är för mycket som trycker ner mig!
samtidigt så mkt som reser mig
jag har svårt att släppa saker,men det kanske inte är meningen att jag ska släppa dem?bara acceptera att jag lever i just den här tiden,just nu. och göra det bästa av det! men jag har alltid störts av att distans och pengar ska få stoppa mig!
ge inte upp nu
ibland vill jag vara 16 igen, med bara små problem att brottas med.
och ibland vill jag vara äldre och klokare.
känner mig bara tagen förgivet ofta. får höra hur mycket folk tycker om mig på olika sätt, men vart är egentligen beviset för att de orden är sanna? och inte bara något ni slänger ut er. för vart är era samtal,sms ja de krävs "two to tango" om jag säger så. nu drar jag absolut inte alla över en och samma kant/kam? men ja de finns ett par..som litar på att jag alltid hör av mig, finns där etc. men dag jaa då kanske jag inte gör det på samma sätt! så till alla läsare, ta inte era vänner förgivet, det är din värsta fiende och ditt värsta misstag.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar