jag är så trött, har ingen ork, får ingen energi från någonting längre,
och gång på gång trycker något ner mig! ser bara svart
nu har man i flera veckors tid vetat att något är fel, men ingen som sett eller velat se?vad vet jag.men jag känner min egen kropp och vet när något är fel. och att det ska ta sådan tid för någon att reagera på mina rop till hjälp! när nu problemet uppmärksammas, är åtgärderna dramatiska. allt ska göras för att få bukt med dem! men är det någon som tänker på att jag är en vilsen tjej på 21 år som har tusentals mil hem?finns ingen här än henne själv att luta sig mot! dem säger fråga på, inga frågor är för dumma.men det kanske handlar om att jag inte litar på er. för i så fall skulle ni väl hjälpa mig mer än så?
hur mycket ni än säger att det inte är mitt fel så känner jag mig dum, äcklig och otillräcklig. är det här och va vuxen?va stark i stormen.finna råd inom sig själv. se framåt förbi dessa beskymmer. Ja många gånger vill jag bo hemma igen! slippa dessa tankar, men ja det är väl dags att släppa taget om ungdomen kanske?lr ja en bit iaf!
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar