en liten flicka springer ivrigt runt runt den lilla upplysta dammen med små ankungar som simmar runt. I handen har hon sin favorit docka som får följa med precis överallt. mormor och mamma står brevid och ler åt flickan och hennes busiga sätt att se på livet. det hon inte vet då är att inom femton minuter blir denna ljuvliga syn på livet väldigt mörk. minuterna rinner iväg, ankorna har förvandlats till kråkor som drar åt olika håll för att dela dockan mitt i itu, dammen är igenvuxen och vattnet har dunstat bort, det är bäcksvart på himlen och mormor & mamma är försvunna. flickan sätter sig ner i det dagg våta gräset, kryper ihop och vägrar titta på den värld som en gång varit så fin. det här är inte sista gången hon möter ensamheten och rädslan, men det är en gång hon för evigt kommer minnas.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar