dem kallar mig cp!

för några år sedan när jag gick på gymnasiet fanns det en kille, en kille som många kallade mytoman..han var bäst på att hitta på historier som aldrig hänt eller låta oss gå en lite bit för långt på stigen, då det på riktigt faktiskt slutade tidigare. jag förstod han aldrig, och gör fortf inte idag. men ibland kan jag få en glimt av att för några sekunder få känna sig lite bättre och inte så dålig hela tiden. jag påstår inte att jag ljuger (för jag hatar lögnare!!) jag är en ärlig männsika. det jag kan förstå är att ibland ngn gång kan orden halka ur mun utan att man själv hinner stoppa dem, när detta inträffar mig slår paniken in och jag försöker med alla medel dämpa det jag sagt om inte ta tillbaka..de kan va en sådan lite sak som att "jag köpte dessa skor för 200kr", som att det skulle spela ngn roll egentligen? det är riktigt konstigt hur det kan bli sådär ibland.kan inget annat än att skratta åt det..men det finns en gräns.så sluta upp med era lögner och påhitt, det gör mig så matt!