Vet inte vad jag ska tänka eller känna..känner mig bara så oerhört hjälplös..efter att ha sett dig i den där sjuksängen på de där viset kunde jag inte annat än att bryta ihop.är så glad att du mår bättre, men samtidigt så förargad och ledsen på den personen som satte dig i den situationen. Jag vet inte vad jag tagit mig till om du inte stannat kvar hos oss! Som
tur va är du nu kvar, och jag önskar dig all lycka i livet. men de där vet du redan. Nu inser jag verkligen hur snabbt man kan gå från liv till död. Därför ska jag nu utnyttja livet till
fullo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar