yess,timbuktu i fredags var succé! vi på raden längst fram är märkta med blåmärken o rivsår men det äre värdt.det enda jag inte fattar mig på är ni bakom oss..vi står där långt innan spelningarna tar fart, vi är där för att se våran idol våran förebild. och vad är ni där för,att trycka ner oss? Jaa ibland kan man ju undra,för det kan på nära håll verka som ni inte bryr er ett skit i den musik o poesi artisten har att leverera.Men jag låter mig inte sjunka ihop för det, jag är där, jag är redo och jag rockar! Mitt upp i allt kan jag ändå få nog, få för mycket av det goda (på gott & ont) jag ställer mig istället längst bak..lyssnar och njuter..låter musiken komma in så djupt den bara kan, och just där då känner jag kärlek.
Tack för en underbarkväll allihopa! Längtar redan till peace&love!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar