Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårar gör,
det rör inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, himlen så oskyldigt blå
Jag var förblindad av att solen var så starkt,
men mina ögon kommer alltid le mot dig, kan det begäras mer av mig?
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar