för att referera till min titel på detta blogg inlägg skulle jag vilja börja med att säga att det måste vara väldigt jobbigt. att alltid vara den som aldrig räcker upp handen i skolan eller den som står ensam i ett hörn på discon. jag har aldrig varit den person och kommer nog heller aldrig bli (ta det inte som något skryt från min sida) utan det här blir jag så starkt påmind av varje gång jag träffar min kära släkt på pappas sida! där får man gapa det högsta man kan på den bredaste dalmål som går för att få en syl i vädret, hah nejdå så illa är det inte..men vi hade nämligen en liten släkt träff igår kväll uppe hos mina kusiner i järlinden, kurt&kerstin +bosse från kiruna var på besök! väldigt kärt återseende:) senast var väl på farmors begravning?hmm då var jag ca 7år. det är så himla kul att höra alla historier & händelser som hänt dom,pappa och han bröder..då förstår man vad som egentligen väntar en, är ju trots bara 20år och kan ibland tro att allt det roliga tar slut HÄR och NU! men icke!
blev iaf bjuden på grill och lite öl..vilket slutade med att jag&mia hamnade på rådis med ett varsitt vin glas i handen och snacket om våra familjer och släkt fortsatte in på småtimmarna..träffade även på några andra goa people som sedan drog med en till slittan:)
allt som allt mkt lyckad spontan kväll! love it!
idag har vi hängt på rox beach & imorn blire nog likadant.YÄH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar