Hej hopp! I lördags hade anna lite 18års fest och såklart ville man ställa upp och komma. Till en början var det bara dom "vanliga" tjejerna och där är jag van vid att vara äldst,vilket jag inte har något emot alls. Känner mig inte särskillt gammal ändå? HAR JU INTE ENS FYLLT 20 ÄNNU?
Sen kom det mer och mer folk...stämningen var på topp och ibland är det bara skönt att vara, men mitt upp i allt stannar allt upp i min hjärna och jag kommer på att jag faktiskt är äldst på festen!! Hur ofta har det hänt mig....hmm typ ALDRIG! Jag är ju december barnet som alltid varit liten,minst..ja en lite skit helt enkelt..men när jag satt där i soffan och tittade mig omkring kom jag på mig själv..jag är ingen liten skit längre? Jag har vuxit, blivit äldre och förhoppningsvis mognare..men borde jag då inte ta ansvar för dessa minderåriga såkallade barn? nej nej, vem orkar ha det ansvaret?hmm inte jag iaf..jag vill ju fortfarande va ung, ha kul och va galen..det kommer nog aldrig någon kunna ta ifrån mig,innerst inne är jag ju också ett barn..
Efter jag hämtat mig från dessa fast bitande tankar, stänger jag av dem och det säger slurp och jag intar dansgolvet..för att senare ta mig mot stan & underbar på rådis! Där trivs jag, där är jag ingen "kärring" där är jag minst igen =) tack & bock!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar